Jag var tjugotvå år, och hade precis börjat läsa teologi, när jag hörde Lisa Ekdahl för första gången. Det var ju "Vem vet" som var den stora hiten på hennes debutalbum, men för mig var det "Öppna ditt fönster" som blev den viktigaste låten. Jag lyssnade på den gång efter gång efter gång. Jag lyssnade på hela skivan om och om igen. Jag var helt fascinerad! Det hon gjorde var så nytt och spännande av den enkla anledningen att hon var en vispoet och kvinna. Det var inte längre bara Cornelis och Evert och grabbarna, utan en ung kvinna som kunde berätta och förmedla texter. På ett så fantastiskt sätt.
För några veckor sedan såg jag henne i Så mycket bättre, och jag undrade för mig själv hur det kom sig att jag tappade henne efter den där första skivan. Hon har ju gjort så mycket mer efter det! Så sedan dess har jag spelat Lisa på Spotify om och om igen.
Jag grät när jag såg programmet. Jag grät över hennes mod att gå sin egen väg. Att inte kompromissa varken med sig själv eller sin musik. Inte ens när hon var bara drygt tjugo och skulle få sitt första skivkontrakt. Inte heller då kompromissade hon, utan sa att inspelningen och produktionen skulle ske på hennes sätt, annars fick det vara!
Någon frågade henne varifrån hennes styrka kom, och hon sa med självklarhet: "Jag föddes med den. Ingen hade kunnat säga eller göra något för att ge mig den här styrkan."
Jag är så glad att min dotter satt med och såg programmet. Hon är elva nu, och mer och mer ställs hon inför olika beslut och val. Jag önskar av hela mitt hjärta att hon ska äga en del av det där modet, modet att gå sin egen väg. Oberoende av vad kompisar och omvärld säger. Att följa sin egen kompass. Kan jag uppmuntra det, så vill jag gör det! Fullt ut.
I en fas i mitt liv då det mesta var väldigt svårt formulerade jag de här orden för mig själv:
Jag vill leva
inte oberoende av andra
men opåverkad
Tack, Lisa, för att du är den du är, och för allt du förmedlade i programmet och för allt du förmedlar i din musik! (Och tack för att du betonade vikten av vila. Kan inte betonas för ofta.)